Troja: att läsa de nio städerna i Hisarlik
Troja — platsen för västerlandets mest berömda berättelse — är samtidigt en av antikens mest komplicerade arkeologiska platser. Höjden Hisarlik på en ås ovanför Trojaslätten nära Dardanellerna rymmer stratigrafiska lämningar av minst nio efter varandra följande städer, från tidig bronsålder (cirka 3000 f.Kr.) till bysantinsk tid (cirka 500 e.Kr.). Frågan om vilket lager som motsvarar staden i Iliaden — om något gör det — har sysselsatt arkeologer ända sedan Schliemanns första utgrävningar 1870 och är i vissa avseenden fortfarande olöst, även om materialet pekar tydligt på senbronsåldern som den mest rimliga kandidaten.
Upptäckten
Identifikationen av Hisarlik som Troja föreslogs av geografen Lechevalier redan 1785 och stöddes av den engelske diplomaten och amatörarkeologen Frank Calvert, som köpte en del av höjden och gjorde inledande sonderingar på 1860-talet. Calvert pekade ut platsen för Heinrich Schliemann, den tyske affärsmannen och obotlige självpromotorn som efter att ha tjänat en förmögenhet bestämt sig för att bevisa Homeros historicitet. Schliemann började gräva 1870, finansierad ur egen ficka och utan institutionell insyn.
Hans metoder var tekniskt undermåliga även med sin tids mått. På jakt efter de äldsta lagren drev han ett massivt schakt rakt genom höjdens centrum och förstörde betydande delar av just det bronsåldersmaterial han sökte. När han 1873 fann ett rikt fynd av guld- och silverföremål — den så kallade Priamos skatt — och smugglade ut det ur Osmanska riket, utropade han det som definitivt bevis för Homeros Troja. Skatten är emellertid med all sannolikhet från Troja II (cirka 2500–2200 f.Kr.), tusen år före varje rimligt homeriskt datum.
De nio städerna
Modern utgrävning — särskilt det stora amerikanska projektet under Manfred Korfmann 1988–2005 och det pågående tysk-turkiska programmet — har fastslagit följande stratigrafiska sekvens:
Troja I (cirka 3000–2550 f.Kr.): en liten tidigbronsåldersbosättning med enkel lertegelarkitektur. Troja II (cirka 2550–2200 f.Kr.): en större befäst stad med megaronformad härskarresidens — och Schliemanns felidentifierade skatt. Troja III–V (cirka 2200–1750 f.Kr.): övergångsfaser med skiftande kulturkopplingar. Troja VI (cirka 1750–1300 f.Kr.): en betydande stad med imponerande stenmurar, torn och en stor borganläggning, ombyggd flera gånger. Den nedre staden har genom geofysiska undersökningar kartlagts till cirka 75 hektar. Troja VIh, den sista fasen av Troja VI, skadades omkring 1300 f.Kr., troligen av jordbävning. Troja VIIa (cirka 1300–1190 f.Kr.): ombyggt och tätbebyggt, med tecken på populationstryck (nybyggnader på tidigare öppna ytor, stora förrådskärl nedsänkta i golv) och avslutad med brand. Troja VIIb (cirka 1190–1050 f.Kr.): en efterbrandsbosättning med nya kulturkontakter. Troja VIII–IX: grekiska och romerska Ilion, bebott till bysantinsk tid.
Frågan om Homeros Troja
Bland arkeologer och historiker som granskat frågan noga är konsensus att Troja VI eller Troja VIIa är de troligaste kandidaterna, med en svag övervikt för Troja VI — särskilt slutfasen VIh. Troja VI var en betydande senbronsåldersstad med imponerande försvarsmurar och en stor nedre stad, tillräckligt stor för att vara ett trovärdigt politiskt centrum. Branden i Troja VIIa runt 1190 f.Kr. faller inom det rimliga datumintervallet för en grekisk hjälteepok.
Problemen är välkända: Iliaden är en poetisk komposition från 700-talet f.Kr. som bygger på fem århundradens muntlig tradition om händelser som kanske inte ens ägt rum. Platsen Troja, hur betydande den än är, var aldrig någon större bronsåldersstad mätt med främreorientaliska mått — den är mycket mindre än Mykene, Tiryns eller någon av de större anatoliska eller levantinska städerna under perioden. Frågan om en belägring av det slag Iliaden beskriver alls skulle lämna spår i materialet är i sig debatterad.
Skatten och dess resa
Guld- och silverföremålen från Troja II — en gulddiadem, guldskålar, brons- och guldvapen, tiotusentals guldornament — smugglades av Schliemann till Aten och vidare till Berlin, där samlingen visades på Pergamonmuseet. Den evakuerades under andra världskriget, fördes 1945 ut ur Berlin av sovjetisk trupp och dök upp i Moskva 1993, där den nu förvaras vid Pusjkinmuseet. Både Tyskland och Turkiet driver återlämningskrav.
Korfmanns utgrävningar och den nedre staden
Det viktigaste arkeologiska framsteget sedan Schliemann är Manfred Korfmanns demonstration genom geofysisk prospektering och riktade utgrävningar från 1990-talet att Troja VI hade en stor nedre stad utanför borgmurarna — en yta på cirka 75 hektar omgiven av ett försvarsdike och med bostäder och hantverkskvarter. Befolkningen i den senbronsåldersfasen var sannolikt 4 000–7 500, betydligt mer än borganläggningen ensam antydde och tillräckligt för en trovärdig bronsåldersstadsstat.
Att besöka Troja
Platsen är världsarv och ligger 30 kilometer söder om Çanakkale. Trojamuseet, öppnat 2018 intill platsen, visar fynd från över 150 års utgrävningar inklusive repliker av Priamos skatt. Själva utgrävningen visar staplade murrester i ett kraftigt sönderschaktat landskap — komplement till museet snarare än huvudattraktion. Kombinationsbiljett gäller för båda. Färjan från Eceabat eller motorväg D190 från Çanakkale är det bekväma sättet att komma fram.
Granska Trojas läge och andra bronsålderslokaler på vår karta.